Ibland känns det nästan lönlöst att ens försöka. Det har hänt allt för ofta denna terminen. Och nu känner jag mig riktigt trött på historia. En omtenta och en hemtenta kvar.
Det är inte rättivst. Brukar jag gnälla. Sen kommer jag på hur jäkla lyckligt lottad jag egentligen är. Och då skäms jag. Riktigt ordentligt.
Man ska vara tacksam för det man har, för man vet inte hur länge man har det kvar. Dessutom kanske man dör imorgon, så det är alltså bäst att njuta så mycket det bara går.
Förbered dig på det värsta, hoppas på det bästa!
Nu ska här sovas, ty inatt är det arbete som gäller...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar