Blondiner

Oh, lycka att jobba som spx! Lycka! Idag hände något så fantastiskt underbart att jag började skratta. Det har jag inte gjort på väldigt länge.

Vid 13 snåret brukar det vara rätt gemytligt. Idag blev det hysteriskt roligt.
En kvinna går fram till en spärr och börjar rycka och dra i den. Jag har redan en kund framme vid luckan så jag sneglar lite snabbt och ser att det här kan bli roligt... Kvinnan suckar ljudligt och springer in till den angränsande kiosken. Efter bara några sekunder kommer hon utrusande och ställer sig vid grinden. Dock har jag en storrest kund framför mig så jag ser inte riktigt vad hon sysslar med. När denne väl passerat ser jag att hon står och viftar med sitt visa-kort och drar i grinden. Jag tittar frågande på henne varpå hon utbrister "Jamen jag kan ju inte köpa remsa med kort därinne" och pekar på kiosken och därefter fortsätter hon "och inte hos dig heller eller???". Jag skakar nekande på huvudet och säger att det inte går. "Men hur gör jag nu då?" Redan här börjar en aning panik sippra fram i röst och ansiktsuttryck. Underhållning på högsta nivå. Jag informerar henne om att hon kan betala med kort i automaten utanför och på så sätt köpa en biljett till stan. När orden knappt lämnat mina läppar börjar kvinnan "Jamen jag vet inte hur man gör, jag är från Göteborg!!!" Jag upplyser henne om att instruktionerna finns på automaten och tar hand om nästa kund. Redan nu börjar jag dra på smilbanden och tänker, jisses, en göteborgare som inte klarar kollektivtrafik, finns det? Men håll ut. Det kommer mera.

Återigen dröjer det inte lång tid förrän hon är tillbaka vid luckan. Nu med än mer panik och hysteri i blick och röst. "Den funkar inte! Den funkar inte! Hur gör jag nu?? VA?!" Jo, den fungerar, det har den gjort utan problem hela dagen. Åt vilket håll drog du kortet? undrar jag. "Jag drog det... Alltså det här är för mycket, du vägrar att hjälpa mig!" Nej, så är det inte alls. Det finns ett alternativ till, du kan köpa en sms-biljett [djävulens påfund], svarar jag. "Jamen jag vet inte hur man gör det. Hur gör man det? VA?" Hysterin sprider sig och kvinnan blir mer och mer spattig. Om du bara lugnar dig, säger jag, så ska jag förklara hur du gör. "Ååh, jag har varit sjukskriven jättelänge och nu har jag äntligen fått jobb och jag kommer komma försent, och det är DITT fel!" Men lyssna nu, du skriver ett... hann jag säga, sen kommer slutklämmen. "Du gillar inte mig för att jag är blondin! Du gillar inte blondiner!" Häver hon ur sig och plankar. Och där, för första gången någonsin, kan jag inte hålla mig för skratt....

folk och fä är sammalika överallt....

Har jobbat i ett annat område än jag brukar idag. Utlånad, heter det enligt yrkesterminologin. Hua mig sånt folk det finns! Blir riktigt mörkrädd... Men det "bästa" var ju ändå kvinnan, i 60-års åldern som helt sonika lipade åt mig när jag frågade varthän hennes resa bar... En vuxen kvinna, lipar som svar på en fråga. Och nej, det var inte en mentalt utmanad person, som i dagligt tal kallas störd, utan en, jag hatar ordet, normal, kvinna som visade på detta fenomenalt underliga beteende. Hur jag vet detta? Jo, i mitt yrke lär man sig väldigt snabbt vad som är vad när det gäller mental kapacitet. Gör man inte det blir man inte långvarig, för situationerna som kan uppstå bli annars väldigt svåra att hantera.

Det finns självklart mycket mer att berätta, men då skulle jag aldrig kunna sluta skriva. Men en händelse till vill jag dela med mig av. Ung kille försöker planka, stoppas av herrar i gula västar. Samtidigt passerar polis förbi. Japp, det här är underbart att se från första parkett! Polis går fram till sällskapet, kollar vad som står på, säger att det är bara att betala. Detta kan tyckas vara anledning nog att ge upp och lomma fram till spx som sitter och njuter med det stoooora leendet på läpparna och betala. Men ack nej. Ynglingen fortsätter diskuttera med polisen en bra stund. Underhållning säger jag bara! Polisen pekar med hela handen. Tihi! Underbart! Självklart slutar det med att betalning görs. Victory!

Hi hi, det är skoj ibland...