sommartid? vintertid? fan, lika mörkt ändå.

Tick - tack - tick - tack - tick - tack.

En timme extra arbete i natt. Bara för att Sverige ska få en timme extra ljus i några dagar. Det ger ju ingen effekt i slutändan. Mörkret går inte att undgå. Det är allomfattande.

Men det är kul att fungera som fröken Ur.
"Ja, stationsuret står stilla."
"Ja, nu har vi bytt till vintertid."
"Klockan är si och så mycket nu."

Folk passar på att festa en timme extra. Det betyder att dräggfrekvensen kommer vara än högre i natt. Men jag har det varmt och skönt i min lilla spärr. Betryggande.

Gjorde det ont?

Jösses!!!
Det är så fantastiskt förlösande att se någon som plankar falla handlöst. På ett fenomenalt vackert sätt trassla in sig i vändkorset så att han (ja, ty oftast är det en han som trillar) far med huvudet först ner mot golvet. Då skrattar jag. Det är så fint när synden straffar sig självt.

Kollektivtrafik <3

Vissa dagar är dåliga dagar. Idag har definitivt börjat som en sådan.

Verkar som om jag har "Häll din frustration över mig-skylten" i pannan. Det är underligt att möta medmänniskor som helt utan större svårigheter lastar av sin frustration och irritation på någon annan, vilt främmande människa. Om du får problem pga försenad tunnelbana eller buss förstår jag om du väljer mig som mottagare. Förstår, men tycker ändå inte att det är OK. Om du däremot har problem på ett personligt plan kan du ta det med din psykolog eller motsvarande. Jag kan inte och vill inte ha ditt personliga bryderi att städa upp efter. Det är inte det som ingår i service-konceptet. Att dina barn skäms för att använda förköpsremsa och du därför "måste" försöka använda den är ett problem du hanterar annorstädes.

Jag är en sån, säger du. En sån vadå? Som sköter sitt jobb? Självklart. Annars skulle jag inte vara här. Antar att du också är en sån som sköter det du ansvarar för. Eller?

När man är ett minne blott.

Det är underbart att märka att folk hajar till när de ser en. Man kan nästan se hur kartoteket bläddrar förbi ögonen för att placera mitt ansikte i minnesbanken. Än roligare är det att se blicken när ljuset går upp och insikten infinner sig. En skolkamrat, ett ragg, ett misstag... Men skräcken av att inse att jag just precis sett dem inse vem jag är, är nästan obetalbar. "Misstagens" reaktioner är roligast. Det är som att de vill försvinna med hjälp av en transporter a lá Star Trek och deras ansiktsuttryck skriker "Se mig inte!" Då brukar jag le mitt allra elakaste leende.

Det blir inte roligare än vad man gör det.

Lingual.

Det är underhållande med språk. Jag har fördelen att kunna ett antal i större utsträckning än ja, nej, tack osv.

Det finns stationer längs med linjerna som har större ansamling av turister än andra och dessa är bland de roligaste platserna att jobba på. För det första är det ett bra sätt att hålla språket levande och perfekt att öva under lite press. För det andra är det roligt att se den uppsjö av reaktioner man får när man tilltalar en turist på dennes språk. Vi har turisten som bli glad för att fler kan språket, turisten som inte märker att tilltalet sker på dennes språk och turisten som blir arg för att denne inte får öva på sin engelska/svenska. Alla tre är underhållande på sitt eget sätt, men jag föredrar nog turist nummer 2. Den genererar mest skratt.

Att anropa högre makter

Då var jag tillbaka på Bygget i högre frekvens. Ska bli trevligt att se vad sommaren har att erbjuda när det gäller underhållning och dylikt.

Just precis blev min spärrlinje ärad med ett lite underhållande plankningsbestyr. Fyra tjejer i ungefärlig moppeålder plankar. Vilket i sig självklart inte är något ovanligt. Men... en av dem utbrister något jag aldrig hört i plankningssammanhang förut, nämligen: "Jesus Kristus!". Under min karriär har jag aldrig hört någon anropa gudomlig hjälp på något sätt i samband med plankning. Men men, nån gång ska ju uppenbarligen bli den första. Idag går till historien som dagen då fjortisen åkallade Jesus när hon tog sig över spärrlinjen på olovligt sätt.

För övrigt är det kul att fråga vart folk ska. Tro't eller ej så ingår det i min arbetsbeskrivning att ta korrekt betalt och för att kunna göra det måste jag veta varthän resan bär. Men det verkar ungefär hälften av kunderna inte vara medvetna om då jag med jämna mellanrum får höra "Ska du skita i!" eller andra likbördigt vänliga uttryck. Jag har definitivt ingen personlig behållning av att veta vart någon ska resa, bryr mig inte ett jota, men för att göra mitt jobb behöver jag den informationen. Det finns ingen som är tillräckligt intressant för att jag skulle vilja veta var de ska åka. Nå, OK, kanske om Jesus Kristus kom och ville ha sin förköpsremsa stämplad... men det skulle också vara den enda.

Come on, Cookie! You're no quitter!

Skam den som ger sig. Det är inte rätt att ge upp. Men man får ta den tid man behöver till att göra det som behövs. Varför ha bråttom?

Har upplevt en av mina sällsynta lediga helger. De är så efterlängtade när de dyker upp att de är nästintill omöjliga att inte njuta av. :o) Spenderade större delen av tiden utanför tullarna. Lååångt utanför tullarna och allt vad kollektivtrafik heter. Det är skönt att komma bort ibland. Även om jag trivs bra i den Stora Staden.

Men idétorkan är tyvärr fortfarande det som dominerar min tillvaro. Svårt att producera texter när man inte har bra grund att stå på eller flödande inspiration. Men men lite transpiration kanske det går vägen. Håll tummarna.

Herr Betnér

Det här är ståupp komik när den är som bäst.

A total MUSTsee!

Det här är... genialt! Helt underbart och perfekt. ^^

Tänk lite längre än din näsa räcker, snälla!

Häromdagen var det lite kinkigt på gröna linjen, vilket är helt förståeligt. Saker och ting går sönder ibland. Så är det i kollektivtrafiken, så är det också i ditt eget liv. Emellanåt måste man till att laga vad detta än är och oftast när man precis vill använda det.

Satt själv på väg ut i stora världen när det var kinkigt att ta sig fram. Tack och lov utan uniform. Det är HEMSKT att vara uniformerad I en vagn som står stilla. Men, den här gången hade jag nästan velat vara uniformerad bara för att kunna få förklara.

Det är inte förarens fel att tåget inte får åka. Det sköts av en särskild ledning som har hand om signalerna (jämförbart med vanliga rödljus i biltrafiken!). Dessutom är det denna ledning som informerar om läget - förarna är faktiskt inte synska och vet vad som händer runtomkring. Om föraren inte säger mer än några ord om när tåget kan rulla vidare eller varför det står stilla beror det på att denne inte fått någon information. Det handlar alltså inte om rent djävulskap...

Budskapet jag vill ha fram här är för tydlighetens skull detta:

Det är INTE förarens fel!

Så sluta gnäll. Tänk ett steg längre. Var glad att du lever. Vi är ändå alla på väg till samma ställe. 6 feet under. Ha inte så fruktansvärt bråttom hela tiden. Du hinner. Ditt liv tar inte slut om du inte kommer med just det här tunneltåget. För vet du... det går fler tåg.

Gott Nytt År!

Så var 2008 slut. Det har gått fort och varit händelserikt.

Men det nya årets första skälvande timmar var fenomenalt händelserika. Folk var överlag väldigt trevliga och förstående. Men en kvinna fick spel när hennes sms-biljett inte kom fram. Och det innebar ju självklart att jag hade en skruv lös. Well. Jag överlevde. Men hon fick en total härdsmälta... och alla hennes kulor for ut över stengolvet. Gott nytt... :o)

Jag är förväntansfull för vad som kommer hända detta nya år. Studier ska avslutas, körkort ska tas och annat roligt ska upplevas. :o)

Det gångna årets bästa låt: Katy Perrys "I kissed a girl".



Det löser sig alltid. Eller... det finns ingen anledning att oroa sig, det löser sig ändå aldrig, som en klok man sagt...

Live and let die.