måndag 23 februari 2009

Tänk lite längre än din näsa räcker, snälla!

Häromdagen var det lite kinkigt på gröna linjen, vilket är helt förståeligt. Saker och ting går sönder ibland. Så är det i kollektivtrafiken, så är det också i ditt eget liv. Emellanåt måste man till att laga vad detta än är och oftast när man precis vill använda det.

Satt själv på väg ut i stora världen när det var kinkigt att ta sig fram. Tack och lov utan uniform. Det är HEMSKT att vara uniformerad I en vagn som står stilla. Men, den här gången hade jag nästan velat vara uniformerad bara för att kunna få förklara.

Det är inte förarens fel att tåget inte får åka. Det sköts av en särskild ledning som har hand om signalerna (jämförbart med vanliga rödljus i biltrafiken!). Dessutom är det denna ledning som informerar om läget - förarna är faktiskt inte synska och vet vad som händer runtomkring. Om föraren inte säger mer än några ord om när tåget kan rulla vidare eller varför det står stilla beror det på att denne inte fått någon information. Det handlar alltså inte om rent djävulskap...

Budskapet jag vill ha fram här är för tydlighetens skull detta:

Det är INTE förarens fel!

Så sluta gnäll. Tänk ett steg längre. Var glad att du lever. Vi är ändå alla på väg till samma ställe. 6 feet under. Ha inte så fruktansvärt bråttom hela tiden. Du hinner. Ditt liv tar inte slut om du inte kommer med just det här tunneltåget. För vet du... det går fler tåg.