nya tider nya tider, tabeller och ting.

Så det kan gå!

Har bytt bana. *trumvirvel* Från spx till tutf! Och SOM jag trivs! Det är det här jag saknat. Det roliga varje dag! Två månaders utbildning tillsammans med sjukt roliga människor.

Händelserikt är bara förnamnet.

Det är turbulent på arbetsplatsen. Det gnälls och kinkas ordentligt. Jag respekterar kollegornas slit och situation, men är man ny, behöver man inte höra detta ständiga gnat och tjat om hur hemskt det är. Alla förtjänar en liten smekmånad. ;)

Ja, tiden ja. Ett som alla vet relativt begrepp. Men inte mer relativt än hur man uppfattar den.
Den går ju alltid som långsammast när man vill att den ska öka takten och ilar fram när man vill njuta av stunden.

Världen är en ljusare plats för min del just nu, för jag delar den med en rolig filur.

Det är mycket nu i tunnelbanans värld. Kineserna ställer till och håller på. Det kan lugnt påstås att de har tagit sig vatten över huvudet. Och tiden är inte på deras sida. Fast apropå tid - det är roligt att folk tror att man ställer fram stämpeln bara för att de säger till, och när de även kallar en för korkad - samtidigt som de förväntar sig god service! Nej du, den gubben går inte.


Det här med att lära ut är min grej, det vet jag. Vägen dit verkar dock vara problematisk. Låt mig föregå med ett illavarslande exempel. Gör det du ska i tid. Låt inte livet komma emellan... Eller vänta. Ångrar jag något av det som skett, som gjort att min studietakt kanske inte varit optimal? Nej. Det är ju det som gjort mig till den jag är. Det här är min tid - må så vara att det finns sånt jag borde göra - men vill jag inte, så vill jag inte. Livet är på tok för kort.

Tjohej!

sommartid? vintertid? fan, lika mörkt ändå.

Tick - tack - tick - tack - tick - tack.

En timme extra arbete i natt. Bara för att Sverige ska få en timme extra ljus i några dagar. Det ger ju ingen effekt i slutändan. Mörkret går inte att undgå. Det är allomfattande.

Men det är kul att fungera som fröken Ur.
"Ja, stationsuret står stilla."
"Ja, nu har vi bytt till vintertid."
"Klockan är si och så mycket nu."

Folk passar på att festa en timme extra. Det betyder att dräggfrekvensen kommer vara än högre i natt. Men jag har det varmt och skönt i min lilla spärr. Betryggande.

Gjorde det ont?

Jösses!!!
Det är så fantastiskt förlösande att se någon som plankar falla handlöst. På ett fenomenalt vackert sätt trassla in sig i vändkorset så att han (ja, ty oftast är det en han som trillar) far med huvudet först ner mot golvet. Då skrattar jag. Det är så fint när synden straffar sig självt.

Kollektivtrafik <3

Vissa dagar är dåliga dagar. Idag har definitivt börjat som en sådan.

Verkar som om jag har "Häll din frustration över mig-skylten" i pannan. Det är underligt att möta medmänniskor som helt utan större svårigheter lastar av sin frustration och irritation på någon annan, vilt främmande människa. Om du får problem pga försenad tunnelbana eller buss förstår jag om du väljer mig som mottagare. Förstår, men tycker ändå inte att det är OK. Om du däremot har problem på ett personligt plan kan du ta det med din psykolog eller motsvarande. Jag kan inte och vill inte ha ditt personliga bryderi att städa upp efter. Det är inte det som ingår i service-konceptet. Att dina barn skäms för att använda förköpsremsa och du därför "måste" försöka använda den är ett problem du hanterar annorstädes.

Jag är en sån, säger du. En sån vadå? Som sköter sitt jobb? Självklart. Annars skulle jag inte vara här. Antar att du också är en sån som sköter det du ansvarar för. Eller?

När man är ett minne blott.

Det är underbart att märka att folk hajar till när de ser en. Man kan nästan se hur kartoteket bläddrar förbi ögonen för att placera mitt ansikte i minnesbanken. Än roligare är det att se blicken när ljuset går upp och insikten infinner sig. En skolkamrat, ett ragg, ett misstag... Men skräcken av att inse att jag just precis sett dem inse vem jag är, är nästan obetalbar. "Misstagens" reaktioner är roligast. Det är som att de vill försvinna med hjälp av en transporter a lá Star Trek och deras ansiktsuttryck skriker "Se mig inte!" Då brukar jag le mitt allra elakaste leende.

Det blir inte roligare än vad man gör det.

Lingual.

Det är underhållande med språk. Jag har fördelen att kunna ett antal i större utsträckning än ja, nej, tack osv.

Det finns stationer längs med linjerna som har större ansamling av turister än andra och dessa är bland de roligaste platserna att jobba på. För det första är det ett bra sätt att hålla språket levande och perfekt att öva under lite press. För det andra är det roligt att se den uppsjö av reaktioner man får när man tilltalar en turist på dennes språk. Vi har turisten som bli glad för att fler kan språket, turisten som inte märker att tilltalet sker på dennes språk och turisten som blir arg för att denne inte får öva på sin engelska/svenska. Alla tre är underhållande på sitt eget sätt, men jag föredrar nog turist nummer 2. Den genererar mest skratt.