Ja, tiden ja. Ett som alla vet relativt begrepp. Men inte mer relativt än hur man uppfattar den.
Den går ju alltid som långsammast när man vill att den ska öka takten och ilar fram när man vill njuta av stunden.

Världen är en ljusare plats för min del just nu, för jag delar den med en rolig filur.

Det är mycket nu i tunnelbanans värld. Kineserna ställer till och håller på. Det kan lugnt påstås att de har tagit sig vatten över huvudet. Och tiden är inte på deras sida. Fast apropå tid - det är roligt att folk tror att man ställer fram stämpeln bara för att de säger till, och när de även kallar en för korkad - samtidigt som de förväntar sig god service! Nej du, den gubben går inte.


Det här med att lära ut är min grej, det vet jag. Vägen dit verkar dock vara problematisk. Låt mig föregå med ett illavarslande exempel. Gör det du ska i tid. Låt inte livet komma emellan... Eller vänta. Ångrar jag något av det som skett, som gjort att min studietakt kanske inte varit optimal? Nej. Det är ju det som gjort mig till den jag är. Det här är min tid - må så vara att det finns sånt jag borde göra - men vill jag inte, så vill jag inte. Livet är på tok för kort.

Tjohej!