Löningshelgens första natt.

Det var lugnt inatt. Förvånansvärt så. En liten filur skulle fram och jiddra om att han hade svårt att ta sig ner från plattformen. Det hade förstås ingenting alls att göra med det faktum att han var så dyngrak att han knappt visste vart näsan pekade... Oh, nej. Han hade minsann läst kommunikationsvetenskap! Och det gjorde ju att han hade rätt att tycka att jag var en tråkig typ. Oj. Jag blir riktigt ledsen i ögat. Men det var också det största som inträffade.

Däremot... denna eviga förfrågan om jag har någon form av eldtillverkningsverktyg börjar bli tröttsam. Ska man nyttja sig av tobak får man se till att ha egna tändattiraljer. Men det kanske bara är jag som inte förstått det här med service...

Jag tycker synd om...

TELEFONFÖRSÄLJARE! Fy farao.

Känner även, efter ikväll, ett rätt starkt hat gentemot den yrkeskategorin.

Varför inte godta ett "nej tack" och försöka sälja sin produkt till någon annan istället för att fortsätta försöka övertala någon som hörbart inte är intresserad?

Nåja. Det är nog dags att anmäla sig till NIX, eller vad det heter.

Hösten är ju här...

... som jag tidigare påpekat....

Och därmed även denna årstids första förkylning! Jag avskyr verkligen att vara förkyld. Blir så väldans handlingsförlamad av det. :o( Kurerar mig på alla möjliga vis men tar tacksamt emot förslag på huskurer!

Så för tillfället tycker jag väldigt synd om mig själv. För det finns inget värre än en förkylning! *host, host*

Hösten är här.

Det är mysigt med höst i storstan. Sådär lagom. För man kan alltid smita in på ett kafé och beställa nåt varmt att dricka. Och bara mysa. Sen kan man gå på promenad genom stan också. Två tummar upp! :)

Börjar komma in i jobblunket igen. Vilket är skönt. Det är mindre roligt med fulla "resenärer" som först försöker skrämmas och sedan vill ha några kronor, för det kan man ju få när man har skrämts...

Men "höjdpunkten" denna arbetshelg var nog den överförfriskade herren som först ville ha kaffe. Sen ville han ha vatten. För att avsluta ville han läsa en dikt. Den hade minsann infinitiv! Och var en rad lång... Roligt med sociala människor. Jag föredrar dock dem som befinner sig i ett nyktert tillstånd.